Debatt: Förbjud slöseriet med kritiska råvaror

"Stoppa deponeringen av flygaska på Langöya" Dagens industri 27 juni, 2021

I januari presenterade svenska regeringen sin handlingsplan för cirkulär ekonomi och den 16 juni presenterade även Norges regering sin strategi för cirkulär ekonomi. Det är oerhört viktigt eftersom människans sätt att bryta jungfruliga råvaror och producera varor och mat står för nästan hälften av världens klimatutsläpp. Att gå över till en cirkulär ekonomi, där råvaror används om och om igen i kretslopp, är ett måste för att världen ska klara kampen mot klimatförändringarna.

Stora delar av Sveriges energisystem bygger i dag på energiåtervinning av avfall, det vill säga avfallsförbränning för att producera el och värme. Men utöver energiproduktion kan vi tack vare förbränningen fasa ut miljöfarliga tungmetaller och andra gifter som inte har sorterats bort tidigare.

Energiåtervinning av avfall kommer under mycket lång tid framöver att vara avgörande för att sådana flöden ska vara möjliga, eftersom förbränningen fungerar som en njure där miljögifter som vi har stoppat in i systemet kan plockas bort igen. Dessutom koncentrerar förbränningen värdefulla råvaror så att det blir ekonomiskt rimligt att ta vara på dem.

En av restprodukterna från förbränningen kallas flygaska och är det fasta material som uppstår vid rökgasreningen i kraftvärmeverken. Flygaskan innehåller bland annat kalium, som är ett av de viktigaste näringsämnena i mineralgödsel och oumbärligt för att vårt moderna jordbruk ska kunna producera den mängd mat vi behöver. Tyvärr tas sådana värdefulla resurser inte om hand i dag.

I stället skickar svenska kraftvärmeverk varje år 150 000 ton flygaska till ett nedlagt kalkbrott på ön Langöya i Oslofjorden utan att samhällskritiska och ändliga råvaror utvinns. Askan blandas där med svårt förorenad syra från norsk industri till ett slags gipsmassa som läggs i kalkbrottet, och kalium, kalcium och natrium går förlorade för alltid. När verksamheten på Langöya inleddes för flera decennier sedan klassades den som ”materialutnyttjande”. Det begreppet finns inte längre, utan i dag används begreppet ”materialåtervinning” om verksamheten.

Vi på miljöföretaget Ragn-Sells har bett analysföretaget Kantar Sifo att fråga 2 300 svenskar vad de tycker om det här. Nära sju av tio anser att svenska kraftvärmeverk bör utvinna råvaror och miljögifter ur askan, även om hanteringen skulle bli mer kostsam för kraftvärmeverken. Samtidigt svarar bara 13 procent av svenskarna att det borde räknas som återvinning när askan skickas till kalkbrottet på Langöya.

Inom bara några år kommer deponin på Langöya att vara fylld och stängas. Det är ett gyllene tillfälle att ställa om till moderna, cirkulära lösningar. En sådan omställning skulle innebära ett viktigt steg mot att förverkliga Sveriges handlingsplan och Norges strategi för cirkulär ekonomi. Men eftersom vi har levt i ett linjärt system i århundraden finns det en rad hinder på vägen.

För det första stoppar EU-reglering, baserad på linjär ekonomi, näringsämnen som framställts ur avfall från att användas till gödning och foder inom unionen. Det är alltså mycket svårt att skapa fungerande marknader som får i gång de önskade kretsloppen.

För det andra är det alltför många som tjänar på att stanna kvar i linjär avfallshantering. Här är flygaskan ett väldigt tydligt exempel: Svenska kraftvärmeaktörer vill bli av med flygaskan och norsk industri behöver bli av med sin förorenade syra, vilket leder till att vi förlorar stora mängder viktiga råvaror. Sveriges största avfallsexport kan knappast bli mindre cirkulär.

En sann cirkulär ekonomi styrs av en avgörande princip: Att kvaliteten hos en råvara ska avgöra hur den får säljas, snarare än om dess ursprung är återvinning eller gruvbrytning. Nu har Sverige och Norge en unik möjlighet att gemensamt gå före och bli cirkulära föredömen, men då behövs förnyad lagstiftning och ekonomiska incitament. Därför behöver Sveriges och Norges regeringar tillsammans med riksdagen och stortinget först och främst göra följande:

1. Sveriges regering bör ge ett tilläggsdirektiv till utredningen om avfallsskatt och avfallsförbränningsskatt för att gå på djupet med avfallsskattens roll i en cirkulär ekonomi. Dels behövs ett skatteundantag för rester som är avsett för att utvinna ytterligare värdefulla råvaror. Dels ska det inte gå att undvika svensk skatt genom att exportera på ett sätt som motverkar cirkularitet.

2.Sveriges regering bör ta initiativ till en genomgripande uppdatering av Lagen om offentlig upphandling och Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna för att styra mot cirkulära råvaruflöden. På så sätt kan kommuner genom sin upphandling bli ”avgiftningshjältar” som driver på och går i bräschen för den cirkulära ekonomin.

3.Sveriges och Norges regeringar bör tillsätta utredningar som tar helhetsgrepp om hur man kan återcirkulera de centrala näringsämnena fosfor, kväve och kalium till jordbruket i så stor utsträckning som möjligt. Genom att införa återföringskrav från relevanta avfallsflöden till livsmedelsproduktion skulle länderna gemensamt visa internationellt ledarskap.

4.Norges regering bör tillsätta en utredning i syfte att uppdatera klassificeringen kring materialåtervinning så att den överensstämmer med rådande regelverk och slutar gälla uppenbar deponiverksamhet.

5.Norges regering bör förtydliga uppdragen till sin tillsatta expertgrupp inom cirkulär ekonomi samt till norska Miljödirektoratet, att föreslå cirkulära lösningar för det fåtal strömmar av oorganiskt farligt avfall från industrin som i dagsläget utgör det stora problemet för Norge.

Det finns en enorm potential i omställningen till cirkulära flöden av näringsämnen, och där är hanteringen av flygaskan ett vägledande exempel. Nu behöver Sveriges klimatminister Per Bolund (MP) och Norges klimat- och miljöminister Sveinung Rotevatn (Venstre) kavla upp ärmarna och göra gemensam verkstad av Sveriges och Norges cirkulära ambitioner.