Förorenaren måste börja betala
Idag är det billigare att utvinna nya råvaror från jorden än att använda återvunna material. Detta ger fördelar åt utvinning av nya råvaror och försvårar för återvunna material att vara konkurrenskraftiga. Det utgör ett stort hinder för övergången till en cirkulär ekonomi. Om de som orsakar föroreningar i stället måste betala för den faktiska skadan de åstadkommer, kommer lösningar som främjar återvinning och cirkularitet att bli mer attraktiva.
16 jan. 2024- Prissättningen av råvaror och utsläpp är mycket bristfällig. Detta är ett av de största hindren för övergången till en cirkulär ekonomi eftersom det gör det mycket svårt för återvunna material att konkurrera med jungfruliga material, säger Anders Kihl, forsknings- och utvecklingschef på Ragn-Sells.
I dag återspeglas inte de faktiska kostnaderna för utvinning och bearbetning fullt ut i prissättningen av nya material. Trots att hälften av världens klimatutsläpp kommer från fortsatt utvinning av nya råvaror, är det så att producenter inte belastas med någon kostnad kopplad till detta.
Det faktum att det faktiska priset på en produkt inte återspeglas i dess marknadsvärde innebär att producenter faktiskt gynnas av att bidra till den skadliga utvinningen av jungfruliga material. Marknaderna har vant sig vid denna prismodell och optimerat alla processer för lönsamhet under dessa förhållanden. Detta är ett otroligt effektivt hinder för övergången till en cirkulär ekonomi.
- I dagens dysfunktionella system kan producenter tillverka och sälja produkter som är omöjliga att återvinna - eller ännu värre - orsakar föroreningar längre ned i kedjan. Och ändå göra en enorm vinst! De skickar helt enkelt fakturan till någon annan. Det är dags för förorenaren att börja betala, säger Anders Kihl.
Anders Kihl, forsknings- och utvecklingschef på Ragn-Sells.
Ett tydligt exempel på detta är användningen av PFAS, en stor grupp syntetiska ämnen med en bred användning i samhället. Forskning tyder alltmer på att PFAS-ämnen är skadliga för vår hälsa och att de ansamlas i miljön. Huvudproblemet är att det är billigt för producenter att tillsätta PFAS till produkter, men producenterna bär inte den mycket högre kostnaden för att avgifta miljön från PFAS.
I stället för förorenaren är det allmänheten som tvingas betala för betydligt dyrare avfallshantering eller för sanering när lokala nivåer av PFAS når farligt höga nivåer. Förorenade avfallsströmmar gör också återvunna material dyrare då de måste avgiftas innan de kan användas, vilket igen leder branschen att använda jungfruliga material och sakta ned övergången till ett cirkulärt samhälle. Detta måste förändras.
Att förorenaren börjar betala den faktiska kostnaden kommer att styra utvecklingen mot cirkularitet och bort från slöseri på ett effektivare sätt än lagstiftning. Detta då det kommer att vara lönsamt att ekonomisera värdefulla resurser och att designa produkter avsedda att återvinnas. Endast då kommer vi att närma oss det faktiska målet: att minska utvinningen av jungfruliga material.
- Om producenter kunde spara pengar genom att se till att deras produkter är fria från skadliga ämnen och att det är möjligt att hantera dem på ett cirkulärt sätt när de inte längre behövs, skulle förändring komma, avslutar Anders Kihl.
