DEBATT: "Klimatkrisen kräver en helt ny syn på avfall"

”Klimatkrisen kräver en helt ny syn på avfall” publicerades i Svenska Dagbladet den 1 augusti 2023

Regeringen vill höja skatten på avfall. I korta drag innebär förslaget att skatten ska upp till 725 kronor per ton från dagens nivå runt 640 kronor.

Syftet med skatten är att gradvis minska deponeringen av avfall i Sverige genom att göra den dyrare. Det ska leda till en generell minskning av avfallsmängderna och i förlängningen till att allt mer material återvinns.

Själva skattehöjningen, som är på remiss, skulle ha begränsad effekt. En vanlig årlig uppindexering skulle ändå höja skatten till en nivå som inte ligger särskilt långt under den föreslagna. Det är alltså inte en marginell justering av en relativt okänd skatt som är central här. Men skatten är ett symtom på en föråldrad syn på avfall i samhället. Detta grundläggande förhållningssätt står i vägen för omställningen till ett mer cirkulärt samhälle.

Den ständiga utvinningen och behandlingen av nya råvaror ur jorden ligger enligt FN bakom hälften av världens klimatutsläpp och 90 procent av hotet mot biologisk mångfald. Ändå fortsätter vi att skaffa fram mer och mer. Bara sedan millennieskiftet har uttaget av jungfruliga råvaror ökat med 70 procent.

Det är alltså avgörande för mänskligheten att gå över till en cirkulär ekonomi, där råvaror används om och om igen i effektiva kretslopp. Annars är det inte möjligt att klara kampen mot klimatförändringarna.

Avfallsskatten är ett exempel på försök att lagstifta fram cirkularitet genom att fokusera på avfallet. Ursprunget är den så kallade avfallshierarkin, den princip som styrt så gott som all reglering av avfall sedan 1970-talet. Enligt hierarkin ska samhället i första hand förebygga att avfall uppstår. Därefter ska vi reparera och återbruka uttjänta produkter. När det inte är möjligt ska vi i fallande ordning materialåtervinna, energiåtervinna och i sista hand deponera avfall.

Men i en allt mer cirkulär ekonomi hämtas råvaror i allt högre grad från sådant som i dag kallas avfall. Att minska mängden avfall är därför inte ett självändamål. Faktum är att på lång sikt kommer avfall att vara vår så gott som enda råvarukälla.

Avfallshierarkin tar alltså inte sikte på rätt problem. Den motverkar därför storskaliga cirkulära flöden genom att lura samhället att fokusera på fel saker. Det verkligt viktiga är att långsiktigt minska det skadliga uttaget av naturresurser, inte att minimera det vi kallar avfall.

Ett enkelt exempel är askan från avfallseldade kraftvärmeverk som förser Sverige med el och värme. Ur askan utvinner vi en del metaller. Efter den behandlingen innehåller askresten högre halter av koppar än kopparmalmen i svenska gruvor. Tekniken för att utvinna mer metall finns, men eftersom askresten då blir oanvändbar och beläggs med avfallsskatt när den tas till en avfallsanläggning är det inte lönsamt. I stället används askresten i konstruktioner av olika slag för att undvika skatt. Skatten motverkar alltså effektivt att värdefulla råvaror tas tillvara och används på nytt.

I EU:s nya råvarulagstiftning listas koppar som en strategiskt viktig råvara, på grund av dess roll för elektrifieringen. Medlemsländerna åläggs därmed att ta fram strategier för att öka utvinningen. Men dagens styrmedel, som bygger på en föråldrad syn på avfall, står i vägen för att ta vara på de stora mängder koppar vi redan har producerat och använda den på nytt.

I stället för att driva på ökad materialåtervinning förvandlar beskattningen avfall till en börda för den som äger det. Det har lett till en uppsjö av undermåliga ”återvinningslösningar”, där mer eller mindre nogräknade företag tar betalt för att skaffa bort avfall åt företag. Inte sällan används avfallet som fyllnadsmaterial i byggen som inte ens behövs – allt för att undvika avfallsskatt. Dagens system gör alltså att potentiellt värdefulla råvaror går förlorade, samtidigt som skadliga ämnen sprids i samhället och riskerar att leda till dyra saneringsinsatser senare.

Vi ser varje dag hur cirkulära satsningar krockar med lagar som bygger på gårdagens syn på avfall. För att börja röja undan hindren bör regeringen göra följande:

• Slopa avfallshierarkin. Inled ett långsiktigt arbete för att överge avfallshierarkin som styrande princip. Den bör ersättas av en grundläggande strategi för hållbar råvaruförsörjning, där utvinning av råvaror ur avfall ges samma förutsättningar som annan produktion. Detta kommer att medföra omfattande förändringar av lagstiftning, skatter och andra styrmedel.
  Eftersom avfallshierarkin utgör grunden även för EU:s lagstiftning behöver Sveriges regering lägga stor kraft på att driva förändring på EU-nivå. Det kommer att löna sig i form av en internationell ledarroll, en ny svensk cirkulär industri och framtidssäkrade jobb.
• Förändra avfallsskatten. Att reformera avfallshierarkin är ett enormt arbete som kommer att ta decennier. Under tiden kan Sverige främja cirkulära lösningar genom att införa undantag från avfallsskatt för allt avfall som används som råvarukälla. Detsamma bör gälla lagring av avfall i väntan på att ny teknik eller förändrade marknadsförutsättningar gör det möjligt och lönsamt att utvinna råvaror ur det. Först då kan de storskaliga kretslopp Sverige eftersträvar uppstå.

Enligt FN-stödda Circularity Gap Reporting Initiative räcker det att en sjättedel av de råvaror vi använder är återvunna, samtidigt som världens länder genomför de åtgärder de har lovat inom Parisavtalet, för att vi ska klara avtalets klimatmål. I dag ligger vi på knappt halva den nivån.

Det är inte omöjligt att bygga en världsekonomi som är en sjättedel cirkulär. Tanken ger hopp när det är mer bråttom än någonsin att komma till rätta med klimatförändringarna. Men då behöver samhället vänja sig vid en helt ny syn på avfall, som en central källa till hållbara råvaror, och anpassa lagar, regler och skatter därefter.

Susanna Lind, chef för samhällskontakter, miljöföretaget Ragn-Sells
Mikael Hedström, vd, Ragn-Sells Treatment & Detox
Magnus Uvhagen, vd, Ragn-Sells Recycling