Hur många nya kemikalier kan planeten hantera?
Nyligen hölls ett seminarium om nya tekniker och trender med temat avgiftning där man diskuterade effekterna av kemiska föroreningar. Huvudtalaren Matthew MacLeod pratade om sin forskning kring en kategori föroreningar med globala effekter som kan vara svåra att åtgärda, däribland plast.
28 jan. 2025Professorn i miljökemi och modellering vid Stockholms universitet Matthew MacLeod undersöker hur exponering för föroreningar påverkar både människor och miljö. Hans presentation ”Planetära gränser för kemisk förorening och nya kemiska substanser (novel entities)” inledde Framtidsdagen 2024, ett årligt seminarium som anordnas av Ragn-Sells och Ragnar Sellbergs stiftelse för att diskutera de senaste innovationerna inom återvinning och cirkularitet. Evenemanget, som anordnades för nittonde gången, hade i år temat Avgiftning – nyckeln till cirkulära materialflöden.
I sin presentation beskrev MacLeod sitt arbete med nya kemiska substanser som människan har släppt ut i miljön i en omfattning som kan störa jordens ekosystem. Det omfattar bland annat kemiska föroreningar och materialföroreningar. Deras faktiska effekter är ännu okända, och den stora mängden ämnen i sig gör att de negativa konsekvenserna i princip blir omöjliga att åtgärda den dagen vi upptäcker dem.
När en planetär gräns överskrids
Nya kemiska substanser utgör en av de nio planetära gränserna, det vill säga gränserna för en livskraftig planet. Efter flera års arbete med att definiera nya kemiska substanser som ett koncept gick MacLeod 2020 med i en arbetsgrupp vid Stockholm Resilience Centre med uppgift att kvantifiera den planetära gränsen.
Gruppen kom slutligen fram till att det var bäst att tillämpa en försiktighetsprincip eftersom gränsen redan har överskridits.
– Vi föreslog att gränsen ska anses vara passerad när produktionen och utsläppen av nya substanser överstiger vår förmåga att förstå dem. Det beror på att det finns en kunskapsbrist; vi vet inte alltid vilka effekterna är. Det är verkligen helt nya ämnen som vi släpper ut i miljön, säger MacLeod.
Han berättar att beslutet baserades på den exponentiella ökningen av kemiska föroreningar och det faktum att antalet tillgängliga kemiska substanser på marknaden hade ökat till 350 000.
16 000 skäl till att sluta tillverka ny plast
När MacLeod kopplar ihop sin forskning med avgiftning och materialflöden betonar han behovet av att förenkla blandningen av kemikalier som används vid tillverkning.
– Jag tror att det mest effektiva sättet att avgifta är att inte tillföra gifter överhuvudtaget, säger han.
Han anser även att det är viktigt att hitta alternativ till de kemikalier som behövs i samhället. Ett sådant exempel är plast, som också har varit i fokus för hans forskning de senaste åren. Plast innehåller över 16 000 olika kemikalier, varav närmare 25 % uppfyller Europeiska kemikaliemyndighetens kriterier för ämnen med farliga egenskaper. 2021 skrev MacLeod tillsammans med en grupp forskare en artikel om plastföroreningar som ett nytt hot.
– Eftersom plastföroreningar förekommer i hela världen är utvecklingen svår att vända. Inte bara för att materialet är beständigt, utan också för att vi är beroende av plast på samma sätt som vi är beroende av koldioxidutsläpp, säger han.
För närvarande pågår slutförhandlingarna om ett globalt avtal mot plastföroreningar inom ramen för FN:s miljöprogram, och MacLeod vill att avtalet ska innehålla ett tak för hur mycket ny plast som får tillverkas. Han pekar på en viktig fråga, nämligen att plastavfall inte har ett kommersiellt värde, eftersom nytillverkningen av plast är mycket billigare än återvinning. Ett produktionstak skulle ge ett ekonomiskt incitament att återvinna och uppmuntra till cirkulärt tänkande.
”Det är en stor utmaning, men vi kan göra något”
I takt med att vi upptäcker mer och mer om de kemiska föroreningarnas och materialföroreningarnas effekter fortsätter MacLeod sitt arbete med att identifiera de problem som har högst prioritet. Han är fortsatt särskilt intresserad av plast som ett viktigt möjligt exempel på nya substanser.
Vid sidan av sin forskning arbetar han även med vetenskapskommunikation för att utbilda allmänheten om de utmaningar mänskligheten står inför. Vilket är hans favoritverktyg? Ramverket för de planetära gränserna.
– Jag tror att det största värdet med konceptet planetära gränser ligger i kommunikation och medvetenhet, eftersom det är något som alla verkligen kan förstå. Du tittar på en bild och ser att vi har de här problemen, i alla dessa olika dimensioner. Det är en stor utmaning, men jag tror på att vi kan göra något, säger han.
Se hela föredraget från Framtidsdagen (på engelska):