”Ny syn på avfall stärker säkerheten i vår omvärld”

När vi ser tillbaka på 2023 blir det tydligt hur krigen har dominerat världsbilden. För alla som lever i väpnade konflikter har året varit en katastrof. För oss som följer utvecklingen från tryggheten i ett stabilt land bör det leda till reflektion.

Det är väl etablerat inom forskningen att tillgången på råvaror länge har varit en av de starkaste drivkrafterna bakom väpnade konflikter. Enligt Diakonia har var tredje väpnad konflikt i världen i dag direkt koppling till strid om naturresurser.

Konkurrens om naturresurser bidrar varje dag till spänningar, även om det sällan innebär regelrätta invasioner. Lokala konflikter i råvarurika länder leder till brott mot de mänskliga rättigheterna. Ofta handlar konflikterna om råvaror som sedan konsumeras av oss i rikare länder.

Allt pekar på att kapplöpningen om strategiskt viktiga råvaror kommer att fortsätta intensifieras. Utvecklingen drivs inte minst av ny teknik med syftet att bromsa klimatförändringarna. Några exempel:  

• Tillverkningen av batterier för elektriska fordon och energilagring gör att EU:s efterfrågan på litium ökar med mer än 1 000 procent redan till 2030, enligt EU-kommissionen.
   
• Så kallade sällsynta jordartsmetaller är nyckelkomponenter i såväl vindkraftverk som elfordon. Europas efterfrågan beräknas öka med minst 400 procent till 2030.  
• Klimatförändringarna ökar risken för vattenbrist. Många av de länder som drabbas hårdast av klimatkrisen ligger i konfliktplågade regioner.
   
• Snart kommer jorden dessutom att vara hem åt tio miljarder människor, enligt FN. Det innebär enorma behov av gödselnäringsämnen – fosfor, kväve och kalium – när jordbruket ska producera tillräckligt mycket mat. 

Hälften av världens klimatutsläpp orsakas av den ständiga brytningen och förädlingen av jungfruliga råvaror, enligt FN. Den ligger också bakom 90 procent av hotet mot biologisk mångfald och 90 procent av vattenbristen. Allt detta bidrar till en mer osäker värld. Det är alltså inte ett alternativ att fortsätta som i dag.

Samtidigt har Sverige och Europa byggt in sig i ohållbara system och importberoende för råvaruförsörjning. Kina dominerar totalt marknaden för jordartsmetaller, vilket innebär en enorm strategisk risk. Två tredjedelar av världens kobolt, också avgörande för batteriproduktionen, kommer från gruvor i Kongo-Kinshasa – som i decennier plågats av strider, brott mot mänskliga rättigheter och barnarbete. Vi köper fosfor från gruvor i Västsahara, under marockansk kontroll trots att frågan om Marockos rätt till territoriet förblir olöst. Dessutom fortsätter EU att importera miljontals ton fosfor och andra gödningsmedel från Ryssland varje år, trots att unionen med andra handen försöker motverka Vladimir Putins krig i Ukraina genom sanktioner.

Om vi menar allvar med att bygga ett hållbart samhälle måste vi börja återanvända de råvaror vi redan har producerat, om och om igen. Men så länge lagar, skatter och andra styrmedel härrör från den gamla ekonomin, som bygger på närmast obegränsad tillgång på jungfruliga råvaror och inte tar hänsyn till de utsläpp utvinningen orsakar, förblir det cirkulära samhället väldigt svårt att nå.

Exemplen är många. Vi har teknik för att producera fosfor ur avloppsslam, men den får inte användas inom vare sig ekologiskt jordbruk eller som djurfoder inom EU trots importberoendet. Bottenaska från svenska kraftvärmeverk innehåller stora mängder koppar, men skatteregler gör det till en ren förlustaffär att utvinna allt. Och så vidare.

Därför behövs en helt ny syn på avfall, som vår främsta källa till hållbara råvaror. Här är de första åtgärder som behövs: 

• Byt grundprincip. Överge den styrande princip som ensidigt fokuserar på att minska mängden avfall som deponeras, och utgå i stället från en tydlig strategi för hållbar råvaruförsörjning. Sverige kan visa vägen inom EU genom framsynt lagstiftning.
   
• Skattebefria avfallsströmmar som kan utgöra viktiga råvarukällor. Källor till hållbara råvaror ska inte minimeras genom beskattning, utan utnyttjas storskaligt.
   
• Möjliggör strategisk lagring av avfall. När ny teknik i framtiden gör det möjligt att utvinna råvaror ur avfallet behöver det vara tillgängligt, inte utspritt på grund av att det inte kunde lagras. Detta kräver lagändringar och undantag från beskattning. 

En värld där samhället återanvänder kritiska råvaror många gånger, i stället för att ta till vapen i jakten på dem, är en säkrare värld. Låt 2024 bli året när denna samhällsförändring tar fart på allvar.

Linnéa Sellberg, sektionschef och ägarrepresentant, miljöföretaget Ragn-Sells
Madeleine Ljunggren, ekonomi- och finanschef, miljöföretaget Ragn-Sells
Lars Lindén, koncernchef, miljöföretaget Ragn-Sells