Avfallsförbränning i en cirkulär ekonomi

Uppdaterad senast 2024-08-27| För att förstå avfallsförbränningens roll i ett allt mer cirkulärt samhälle är det avgörande att se frågan på systemnivå. I grunden handlar det om hur vi människor ska skaffa fram de råvaror vi behöver på ett sätt som är hållbart även när jorden har 10 miljoner invånare.

Varje år används omkring 100 miljarder ton råmaterial i världen, och siffran fortsätter att stiga snabbt. På bara fem år har uttaget av jungfruliga råvaror ökat med 10 miljarder ton. Sedan millennieskiftet har uttaget ökat med 70 procent och sedan 1970 har det trefaldigats. Till 2060 beräknar FN att råvarukonsumtionen kommer att vara uppe i 160 miljarder ton om inte världen förändras i grunden.

Samtidigt är bara 7,2 procent av världsekonomin cirkulär, alltså byggd på råvaror som redan använts och därmed ersätter jungfruliga material. Så sent som 2018 låg siffran på 9,1 procent. Trots ökad återvinning har alltså världen snabbt blivit mindre cirkulär, eftersom uttaget av jungfruliga råvaror ökat så mycket fortare.

Detta har förödande konsekvenser. Enligt FN står vår utvinning och omvandling av råvaror redan för mer än 55 procent av jordens klimatutsläpp, 90 procent av hotet mot biologisk mångfald och 90 procent av hotet mot tillgång till vatten. Även dessa processer accelererar: I takt med att traditionella råvarukällor blir allt mer utarmade krävs mer energi för att utvinna samma mängd färdig råvara. Samtidigt ökar också landanvändningen och mängden avfall och föroreningar från brytningen.

Det är alltså helt avgörande för en hållbar utveckling att minska det skadliga beroendet av ständigt ökande mängder jungfruliga råvaror. I stället behöver vi i så hög grad som möjligt använda råvaror som vi redan en gång har skaffat fram, om och om igen – det som kallas cirkulär ekonomi.

I ett cirkulärt samhälle kan det som i dag ses som avfall i stort sett betraktas som blandade råvaror som ännu inte är färdiga att användas. I den ideala cirkulära ekonomin är produkter och tjänstesystem designade för maximal återvinning av råvaror ur uttjänta produkter, men i dag är sådan design mycket ovanlig. Detta bidrar på flera sätt till att det är ytterst svårt att utvinna råvaror i stor skala ur dagens avfall.

• Många produkter består av blandningar av många olika material och grundämnen som är svåra att separera när produkten tjänat ut.
• Avfallet innehåller också ofta skadliga ämnen som inte bör cirkulera vidare och därför behöver specialhantering.

Förbränning av sådant avfall är ett sätt att koncentrera råvarorna så att vi kan utvinna dem. På samma sätt koncentreras många farliga substanser så att det blir möjligt att sortera ut och hantera dem, samtidigt som andra oönskade föroreningar förstörs i de höga temperaturerna. Förbränningen behövs alltså för att vi ska kunna hantera att produkter inte är designande för cirkulära kretslopp.

Det är i ett sådant ljus man ska se på avfallsförbränningens roll i en cirkulär ekonomi. Det är inte en slutstation för någonting vi vill göra oss av med, utan en behandlingsmetod som utgör en del av flera kretslopp. Råvaror i avfallet ska tillgängliggöras i så hög grad som möjligt för att minska uttaget av jungfruliga råvaror, och kretsloppen ska avgiftas för att oönskade ämnen inte sprids i samhället.